yogai

Jag vaknade med ren desperation i kroppen. Hela jag skrek av tristess och jag gav mig fan på att göra något vettigt idag. Därför övertalade jag, inte för att det behövdes mycket övertalning, David att följa med ut på promenad. Det jag hade i tankarna var väl inte riktigt var det blev. 3,5 timmar promenerade vi genom stan, ut till Laröd och sen tillbaka igen. Rimligtvis gick vi alltså några mil. Helt okej dag.

Men jag fortsätter vänta.